En limerick består av fem rader. De två första raderna och den sista är lika långa och rimmar på varandra. De båda mellanraderna är kortare och rimmar på varandra. Låter det krångligt? Här är ett exempel:
En känd alpinist ifrån Bayern
var alltför förtjust i Tokayern.
Han linbana tog,
men störta’ och dog.
Ty hans andedräkt frätte på wiren.
Så här är rytmen:
ti DA tidi DA tidi DADA
ti DA tidi DA tidi DADA
tidi DA tidi DA
tidi DA tidi DA
ti DA tidi DA tidi DADA
I första raden brukar en person och oftast en ort presenteras, sedan utvecklas historien i de tre följande raderna och i den sista raden kommer en vits eller rolig poäng. Limericken ska locka till skratt och får gärna vara absurd eller lite fräck.
C4-sällskapets middagar har alltid varit trevliga och livliga tillställningar. Mycket tidigt etablerades ett antal fasta ritualer, från förre ordförandens ”anvisningar för snapsvisans begående” till hedersgästens tacktal. Under C4-sällskapets första år etablerade sig därutöver olika uttrycksformer för medlemmarnas spontanitet, såsom visor, anekdoter och mer eller mindre rumsrena historier. Under planeringen av vårens möte med damerna närvarande (C5) på Näsby Slott 1990 började ordföranden Lars Ekerborn, understödd av Kjell Mellberg, att fundera på att åtminstone delvis ritualisera även dessa spontana meningsyttringar, genom att rekommendera medlemmarna att använda limerickens bundna form. De båda initiativtagarna hade genom omfattande litteraturstudier, och främst inspirerade av Hans Alfredsson, funnit att även limericken erbjuder goda möjligheter till humor på valfri nivå, kanske dock i en mera sofistikerad form. Den fasta formen borde därför inte behöva upplevas som en tvångströja. Med tanke på att sällskapet började få kvinnliga medlemmar, bedömdes det också vara en fördel att tygla den tidigare spontaniteten något.
Som en utmaning till sällskapets medlemmar skrev Lars Ekerborn i C4-nytt nr 7 (mars 1990) den limerick som kom att bli sällskapets urlimerick. Vid C5-mötet den 15 maj 1990 på Näsby Slott presenterade Kjell Mellberg en limerick som av en jury utsetts till vinnare i ”limerick-utmaningen”. Den finns dokumenterad i C4-nytt nr 8.
Därefter har det rullat på, och flertalet av de vid mötena (normalt vid de avslutande middagarna) framförda limerickarna har genom åren dokumenterats först i C4-nytt och, efter detta blads upphörande, i ett separat limerick-dokument. Några limerickar har dock gått förlorade. När det gäller de formella kraven på våra limerickar har åsikterna delvis gått isär.
I detta sammanhang bör S Ingvar Åkerstens omfattande limerickforskning för sällskapets räkning framhållas. Han har vid två olika tillfällen, vid arbetsmöten i sällskapet, upplyst oss om limerickens historik och vetenskapliga grundsatser. Hans föredrag om F-E-M-radarn den 29 maj 1996 är en milstolpe i C4s limerickhistoria.
Denna samling omfattar alla bevarade limerickar som framförts i C4-sällskapet, från mars 1990 och framåt. Limerickarna är grupperade per möte/middag. För att sätta in limerickarna i sitt sammanhang, de kommenterar ju oftast någon föredragshållare eller inbjuden gäst, finns det med en kort sammanfattning av det aktuella programmet vid mötet.
Det understrukna namnet ovanför limericken avser den som framfört limericken.
Om två namn förekommer är en av dem framförare och den andre medförfattare.
Med ett litet fåtal undantag är den som framfört en limerick också författare till densamma. Det förekommer dock att limerickar ur det globala kulturarvet har framförts. Dessa limerickar känns ofta igen på att de inte kan associeras innehållsmässigt med aktuellt C4-möte. Om författaren är känd har han/hon omnämnts, annars har författaren fått förbli anonym.
Limerickarna är dokumenterade i omvänd tidsordning, d v s de nyaste återfinns i dokumentets början. Urlimericken kommer sist.
Lars G Nilsson 2005-09-28 (in memorian)