Det var så det började
En återblick 1993
Ocean Avenue, Santa Monica, California – där skapades 1982 idéerna till det som blev C4. En av grundarna har ordet..
Vädret hade inte varit så bra. Det var fortfarande mulet på förmiddagen och något kyligt fastän det redan var i början av maj. Men nu på eftermiddagen kom en ljum vind in från havet, och folk i allmänhet lättade på klädseln. Då och då bröt solen igenom molntäcket, och så fort solstrålarna hade verkat bara en kort stund, steg temperaturen flera grader. Herrarna slängde nonchalant kavajen över ena axeln; de flesta hade rullat upp skjortärmarna. Som alltid var det damerna, särskilt de unga flickorna, som fortast anpassade sin klädsel till den annalkande sommaren. Plötsligt flanerade lätta bomullsklänningar på avenyn, och småflickornas jeansjackor var utbytta mot tunna sommarblusar eller sportiga T-shirts. På stranden kunde man till och med se folk som gick fram till vattenbrynet och plaskade med fötterna.
Fem män i åldern 34 – 45 år hade på förmiddagen besökt den store leverantören – ja, en möjlig leverantör – som tyvärr inte tillfredsställande kunde demonstrera sina produkter. Gästerna hade rest nästan 10.000 kilometer, bland annat för att se vad just denne leverantör kunde förmå. Det var därför inte underligt att de kände en viss irritation när besöket blev så misslyckat, varför det vänligt men bestämt avkortades och den planerade lunchen inställdes. Nu framemot eftermiddagen satt de invid hotellets pool och avnjöt en improviserad måltid, som avrundades med smakliga, lämpligt kylda drycker.
Poolen låg alldeles intill avenyn, endast avskild därifrån med ett lågt staket. Jag vet inte om det berodde på den annalkande sommaren, de smakliga dryckerna eller de behagligt klädda flickorna att stämningen bland de fem männen var så hög. Om jag skall vara ärlig, tror jag att de två sistnämnda orsakerna spelade den största rollen, särskilt dryckerna.
Vi människor har en utomordentlig förmåga att bli kreativa när vi trivs med tillvaron. De fem männen, som trivdes utmärkt och hade verkligt trevligt tillsammans, var egentligen fem helt olika karaktärer.
Naturligtvis, kanske någon säger, men hade man sett dem i ett mer formellt sammanhang, hade olikheterna inte varit särskilt slående. Denna härliga eftermiddag hade formaliteten emellertid runnit av dem, och de uppvisade nog många av sina innersta egenskaper. Framför allt var de uppriktiga i sina uppfattningar, vilket envar som hörde dem förstod av deras högljudda samtal – ja, kanske snarare diskussion kryddad med några inslag av kraftiga meningsutbyten och jag tror mig minnas att det till och med förekom någon svordom. Det var emellertid inte fråga om gräl, absolut inte, utan närmast diskuterade de ett slags strategi för hur man borde anpassa sig till den snabba utvecklingen av informationsteknologin och hur man skulle kunna utnyttja den. Idéer saknades verkligen inte!
Förutom de fem männen satt också en utlänning vid poolen. Han kunde inte förstå samtalet men insåg nog att en engagerande diskussion pågick. Egentligen var de fem männen oense i mycket. Men de delade helt en uppfattning: Diskussioner är en förutsättning för utveckling, och sådana har diskussioner skall vi ofta ha! Efter dessa visdomsord kastade de sig i poolen. Då minst tre av dem var begåvade med kraftigt byggda nordiska kroppar, uppstod ett visst plask, och utlänningen som fridfullt satt och läste vid poolen blev lätt nedstänkt, varvid han irriterat yttrade något på sitt tungomål. De fem männen insåg plötsligt att de hade haft ett vittne till sina förehavanden, och de kände sig tvungna att dämpa sina glädjeyttringar. Jag undrar om utlänningen verkligen förstod vilken stor händelse vi egentligen bevittnat.
Solen sänkte sig över havet, den lätta vinden avtog, avenyn befolkades med människor på väg från arbetet och kanske till något kvällsnöje. Värmen bestod.
Utlänningen var högst inhemsk och de fem männen var utlänningar, nämligen Lennart A, Ingvar J, Hans M, Ingvar V och undertecknad. Avenyn med de flatterande var Ocean Avenue, Santa Monica, California. Dagen var den 7 maj 1982, dagen då sommaren kom och de första förberedande stegen togs mot Command Control Communications Computer Society.
Några dagar senare i ”fabulous” Omaha, då Hans hade lämnat oss för en avstickare till den akademiska världen, beslöt vi att bilda en klubb. Det var två av oss som oberoende av varandra kom på begreppet C4, vilket då stod för Command Control Computer Club, ett namn som levde till årsmötet 1989, då vi efter en idé av Malte J antog nuvarande namn. (Inom parentes kan tilläggas, att när vi skulle skåla för händelsen i Omaha – champagne skulle ha varit den rätta drycken – fanns inget annat att tillgå än en dålig whisky, that bad Kentucky stuff, som en av våra amerikanska kollegor kallade den.) Vi bestämde omedelbart att som första övrig medlem bjuda in Hans. Vi kom också överens om att ta fram en klubbnål och att utforma stadgar för klubben.
Under hösten 1982 gnuggade Ingvar J geniknölarna eller åkallade han sitt gömda konstnärliga sinne. Resultatet blev i alla fall vår logotyp C4 så som den än i dag ser ut, och vid ett möte vintern 1982-83 kunde han presentera klubbnålen. Den fanns i järn, silver och guld. Vid sittande bord tilldelade vi oss själva denna utmärkelse i guld!
Samtidigt kom vi på idén att som medlemmar välja in de personer, som intresserat deltagit i proven med databasdator och lokalt nätverk – faktiskt de första sådana prov som utförts, om man kan tro på IDM som levererade databasdatorn, och det gör vi! Sålunda kallades till ett projektmöte Linköping.
Den 8 mars 1983 utformade Lennart A och jag de första stadgarna, och vi kände då att föresatserna, klubbnål och stadgar, hade infriats. Före det egentliga projektmötet ett par dagar senare samlades vi, och de närvarande ”nykomlingarna” fick det överraskande beskedet att det fanns något som hette C4 och att de nu blev inbjudna som medlemmar, vilket de omedelbart accepterade!
Närvarande var Lennart Andersson, Bengt Berg, Jan Flodin, Bo Johannisson, Ingvar Johansson, Malte Jönson, Ingvar Vänman och undertecknad samt Staffan Löf, som representerade Hans Marmolin. Dessa personer blev alltså de första medlemmarna av klubben (Staffan invaldes dock senare.) Vi godkände de interimistiska stadgarna, som bl a angav klubbens syfte och som föreskrev att nya medlemmar skulle hålla inträdesanförande. Vi bestämde också att under våren kalla till ett större möte för att vidga kretsen. Den 31 maj 1983 avhölls så den första egentliga sammankomsten i C4-anda. Den ägde rum på Militärsällskapet, Kommendörsgatan 9, Stockholm, med tjugotvå utvalda personer närvarande. Tre föredrag avnjöts, vilka därefter under ett kort urtima styrelsesammanträde omedelbart godkändes. Föredragshållarna, i ordning Kjell Mellberg, Ingmar Hansson och Lars Ekerborn, blev sålunda de första personer som uppfyllde stadgarnas statuter för medlemskap.
Efter det första verksamhetsåret hade vi alltså tolv medlemmar, och flera aspiranter anmälde sitt intresse – ett intresse som redan från början blev väldigt mycket större än vad vi hade hoppats på. Nu har vi växt så att man kan räkna in drygt femtio kamrater i vår krets, och fortfarande står många i kö!
Vid årsmötet 1986 ombildades klubben till ideell förening, och vid årsmötet 1989 antog föreningen det nuvarande namnet. C4 har under hela tiden sedan sin tillblivelse varit mycket aktiv. Varje kvartal – utan undantag – har arrangerats möten, i vilka varje gång den helt övervägande delen av medlemmarna har deltagit. På särskild plats i denna skrift finns föredragen förtecknade.
Våra sammankomster har präglats av intressanta föredrag och intellektuella diskussioner under trivsamma former. Jag vågar säga, att vi alla i föreningen verkligen känner en härlig C4-anda!
Christopher B (in memoriam)
Tillbakablick 2003
Hur gick det sedan?
Visst är det roligt när allt blir som man tänkt sig! Och visst är det ännu roligare när det blir bättre än man förväntat sig! Och är det inte extra roligt, när allt bara blir bättre och bättre?
Visst är det så! Och det är ju roligt att detta roliga har drabbat C4-sällskapet! Den ursprungliga tanken med diskussionsklubb har utvecklats så att vi nu har ett sällskap med både seriösa, trevliga och lättsamma sidor. Idén med inträdesföredrag har givit oss mycket ny information och en god vidareutbildning, och den idén har utvecklats så att vi nu sprider vår kunskap och ser till att andras kunskap sprids även till intresserade personer utanför sällskapet. Jag tänker då främst på temadagarna som anordnas varje år.
Och det lättsamma har också utvecklats: Under det första decenniet föreslog Lars Ekerborn att vi skulle knåpa ihop limerickar för att belysa inträdesföredragen eller vadhelst vi ville. Det visade sig att ett stort antal dittills okända poeter fanns i sällskapet, och floden av limerickar har inte sinat utan snarare på senare tid flödat häftigare än tidigare. Det är även tillåtet att skriva blankvers, men det passar tydligen inte medlemmarna; såvitt jag minns har bara ett sådant alster framförts under våra sammankomster. Det här med limerickar har gått så långt, att vördade medlemmen S Ingvar Åkersten gjorde en närmast vetenskaplig undersökning om denna typ av poesi och redovisade resultatet 1996 under rubriken F-E-M-Radarn.
En annan kulturyttring på den lättsamma sidan är vår alltmer växande kunskap om svenska snapsvisor och andra dryckessånger. P G Nilsson har varit den som troget försett sällskapet med visor ur egen och andras fatabur.
Att åstadkomma illustrerande, ibland tvetydiga men alltid lika aptitretande föredragstitlar har dock inte varit en trend som levt vidare genom åren. De flesta författare nöjer sig med föredragsrubriker som helt enkelt anger vad föredraget innehåller, men några har valt det ovannämnda sättet att reta åhöraren litet. Under det första decenniet började det med Hönan eller ägget? (B Myhrberg) och Öppet hus (S I Åkersten). Redan dessförinnan hade Jaak Urmi hållit sitt inträdesanförande med den underfundiga rubriken AI?. Det ligger faktiskt väldigt mycket i frågetecknet! En tid därefter kom så Svart Hål (L-G Nilsson). Under senare tid återfinner vi Från Järnkraft till Hjärnkraft (M W Wik), men det är det enda exempel jag kan komma ihåg från senaste decenniet. I detta avseende borde vi bättra oss!
C5 skall tolkas som C4 Counterparts och är ett begrepp som myntades av Sune Ekfeldts hustru Britt till tioårsjubileet. I detta begrepp ingår alla äkta eller halväkta hälfter till C4-medlemmarna – vare sig de vill det eller inte! Som äkta par är medlemmarna Ingvar Vänman och Karin Willers båda C9, nästan oslagbart! Vi har haft C5-möten flera gånger, alltid lika uppskattat av C4; vi hoppas också att C5 har haft trevligt. Om C4 har haft det trevligt, följer att åtminstone C9 har haft det trevligt!
Temadagar, ja. Det började faktiskt med temakvällar, då vi under ett vanligt möte koncentrerade diskussionen krig ett visst ämne och bjöd in någon expert för att få ”mera kött på benen”. Den första temakvällen under det senaste decenniet handlade om ÖB grundsyn ledning och inbjudna gäster var Erik-Johan Hjelm och Lennart Hägg.
Redan tidigare hade vi haft ett tema för ett helt verksamhetsår i taget, som vi emellertid ganska ofta gjorde avsteg ifrån. Bättre var därför att ägna vissa träffar åt ett visst tema, medan de övriga träffarna kunde få vara friare i val av föredrag. Samtidigt kom idén upp att vi skulle anordna seminarier eller temadagar, dit också utomstående inbjöds. Det första seminariet 1995 behandlade Informations- herravälde. Därefter har sällskapet som regel anordnat temadagar varje år, nämligen med teman som Hur bra är vi egentligen? (internt C4), Communication i C4, Försvarets nya inriktning, Utvecklingsprocessen, Teknikutvecklingens inverkan på Försvarets framtida ledningsfunktion och Informationsfusion för samhällets skydd.
Vi har också följt – ibland faktiskt som föregångare – den alltmer uttalade strävan att söka samverkan mellan civilt och militärt. Detta har betonats i sällskapets verksamhet särskilt under de senaste decenniet.
En av sällskapets tongivande personligheter, Kjell Mellberg, avled alldeles för ung i en ålder av 67 år strax efter jul 1997. Kjell var ju en hängiven medlem av C4 och dessutom en av de första. Vi har alla har haft stor glädje av Kjells intellektuella läggning, hans intressanta och trevliga föredrag och inlägg i debatten och inte minst hans roliga limerickar.
Sedan starten har sällskapet samlats till arbetsmöte varje kvartal utan undantag. Helt fantastiskt! Och våra möten är oftast välbesökta. Om fem år fyller C4 25 år och firar hundramötesjubileum! Jag hoppas att vi till dess kan få med en hel del yngre aspiranter och medlemmar samtidigt som de äldre naturligtvis skall vara kvar. Att som i C4 kunna diskutera intressanta frågor över åldersgränser och företagsgränser är ytterst värdefullt och betyder sannolikt en hel del för spridning av basinformation i Sverige, och C4 i sig har visat sig vara ett utmärkt nätverk för medlemmarna både i tjänsten och privat. Och sist men inte minst:
Vad trevligt vi har!
Christopher Bengtsson (in memoriam)